Rök

Jag vaknar av att Feimi knuffar mig och säger mitt namn om och om igen. Det brinner Roha. Jag vet inte var jag är, bara att jag inte vill vara vaken. Feimis ansikte är tätt intill mitt, oroligt, fladdrande som en ljuslåga. Jag låtsas inte höra honom, trycker mina armar hårdare intill kroppen, jag måste bort från kylan och allt som gör ont. Du kan brinna , säger jag i jackkragen. Vi måste dra nu , säger han och sliter i mig. Polisen kommer komma, Roha, på gud. Det har brunnit i lokalen bredvid pizzerian och en person är svårt skadad. Roha vet att hon var där men minns i övrigt ingenting av det som hände den kvällen, har bara känslan av att hon är mer inblandad än hon kanske vill veta. Rykten och filmklipp sprids och bästa kompisen svarar inte i telefon. Roha får rådet av flera personer att hålla sig utanför, att ljuga om var hon befann sig, samtidigt som minnena långsamt kommer tillbaka