De vackraste idioterna i världen

Frank Olsson är ingen man pratar med. Han är en idiot som ger smeknamn till tjejer och sårar ens kompisar. Marits bild av honom passar inte in i den värld som är hennes, den värld som är hennes kompisar, där han redan har lämnat djupa spår. När Marit ser på Frank hör hon inget annat än hennes mammas föreläsningar om jämställdhet vid matbordet, han passar inte in där heller. Ändå kan hon inte låta bli att prata med honom när han kommer fram till just henne, hon kan inte låta bli att träffa honom när han frågar, när han säger att han saknar henne. Snart har Frank byggt upp en annan bild av sig själv som inte stämmer överens med Marits. En bild som hon har svårt att acceptera. Kan hon lita på honom eller spelar han bara?